NAN ' NY. ;

See sa Va ANN ;

$ Å Nl 6 ARS ha Cr , (örbr ey IT HRT BY NLP ISA S il ÄR FR RA 3 K 2

TENTA OCEAN Rae

$ H d 3 D 4 i) MCA RR BÖNER bend . Va y ; d g k ' 2 va i H - a NA FAS ge VADER DIKE INN - . ter : T 4 : I - a NNCIDEN Ten 4 i NM. A ä Ni 6 Å UR w rät SK at 5. 2.3 pål”ka I St KOLSONOTAON ALERT bor sk Ia Kva Ex C97.3-&, borg, my pen Prlpk rönt ; RAN Vg ese set IAN NNE NDS AREA AS fast ia RS MA RRE AT SN NAME E nn

REN et FAJER UY TS a ve VER ved Å

SN

Sara

s ÅN fa sina 1.

-

HAGA NER fa

FPS

fe

Sör E RR RI er Kn FÖRR NER ÅN a Pa a

Ar orerar a SNI HEIN dh NIKE

MID PETE ARR HENNE

N VF Å FS SÄRNIOSIS SA TA DE Are

Ekv igen

bärs AT a

Ia

rs ry PO EN og LS ORR 3

AR SS

4 Mel Ur ANNA

Ä. FEN

FR AASAA

H dv : ASS TR Eyre Far +

RY ROR Sa ETRARA Lar Värskesdr

'

SS. blysl vr

-400 FE ADA fon brbamser i) a SoL AE RE re > BR 90 Ad börsflgp datt årb ort Bea 4 vg RR Ar ÄLL AN

SR FR rd a ÅAR Kär 9 HR i

MA ATL rn > BR RR Na Ener bo AG eg vr >

(IEI

nde ÅAR

t FORN

båd Väg a vh PR VTA ÖT ge GL > VALP GR AD 14553 04 00 Ned 3 ; fack t 4 vili P DSP NG ; UTEN STAKES Pr KOKT 73 TAR L TA Förf FRI br HS ECE spis

SR Eb Re. Sem kn PIE , för SR

id. .

Arn ' 7 FRA PJ PTA EEE FN R d ÖKA SAT HA EYEK ST HA SLR SAVE AEHA Dn FELET ACD Ye ÖKNOTE RNA SNe NL 4,4 Sa 3 TOAST a ade må, UJ

4

Rd ; | &

z MPR

ICKOL KE

MAP ISDAr TRO

FOR THE PEOPLE FOR EDVCATION FOR SCTENCE

LIBRARY OF

THE AMERICAN MUSEUM

OF NATURAL HISTORY

SM 3

I Cd - '

UU MJ | NAT a JL [

- -

SENSE ED

se

VETENSKAPS-AKADEMIENS SOA ND LIN GAR NY FÖLJD.

1==28 och 1=AE=9.

SENARE HÄFTET.

eo

I

"EV ANP Tv

- SV ER ST = » -

| : D

I AZ AVR KOPTIPAOA

a

AVANCTA AAA

; nar rd | »

IG

Ner EF -

Nor

Hr

3! Er j i är 18 Hung FR : ULIDT TA Pr saba de FR ARRENNNENREUTR mål mdr HN VOR Warn pu

Irodött avföll KUMLA j "N anti otmöla Uie ve 5 | - » CC [Ce y MAR OTLUGSER TIRRANET N At | 3 2 SE dt S

Coea 0 ART log SAR d

14. 15.

INNEHÅLL

AF TJUGUTREDJE BANDETS SENARE HÄFTE.

KJELLMAN, F. R. Om Beringshafvets Algflora. Med 7 taflor Uppskjuten till ett följande band med anledning af författarens död.

LINDBERG, S. O. und ARNELL, H. W. Musci Asie borealis. Zweiter Theil. Laubmoose RYDBERG, J. R. Recherches sur la constitution des spectres d'émission des elements

STNTLg ESS Arve CRAGp AT Che se se or oa a ee a nn ma eo uEu se dusassssEeNes LINDSTRÖM, G. The Ascoceratide&e and the Lituitide of the upper silurian formation of ERE Fat CR VV GH (AS p fare SEE a a ee ee nr a oo arm desks nde ob assdsesss BouLIN, K. och SCHULTZ-STEINHEIL, C. ÅA. Om iakttagelserna vid Upsala observato- rium för eqvinoctiets bestämning våren och hösten 1889 sm moooomoooooososossososoo osanna

SCHULTZ-STEINHEIL, C. A. Definitive Bahnelemente des Kometen 1840. IV DAHLSTEDT, H. Bidrag till sydöstra Sveriges Hieracium-flora. I. Piloselloidea

Y

1—58; 163 [—155. 1—40. 1—58. 1-—28. 1135.

ö

IJÄHNAVVI : YTAN an RTEVAN PSSUNp OT I AB

av

Tu | ölet I Lo mnokygil tovhädeynlst ja

bab svin ARO IR snlelnn byt h band n

konattanl MÄT VARAN lus BRA BRUN "HH JR bförsinåkt sol uvlstwg'b ar al normer a sdlfrndasit möllemvöt onitolte ag ort 6 BROR cr bör äv SIT å ng oasen EN

osuvwmmulv als fö. male WO KD SINA IIADA (BN mm Kv RRTIE

I OA mama sol) sjövmedunlelt svitinhstk 3 än NN

sålint läs I volanger sog VIRA IEND |

KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 23. N:o 8

BERINGHAFVETS ALGFLORA

AF

F. R. KJELLMAN.

INLEMNAD TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIEN DEN 13 MARS 1889.

STOCKHOLM 1889

KONGL. BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT SÖNER.

mm

fd N |

KODA AFAVTAR DN

: Pp I öda > mt GUN IKL PA) ört Net vån

"mD inta HAAN SLM | AG FN

WyaAg >

AC

ä

MDMATKALA J1 AL

Mu ter ke HV

- Vi - 6 MUCK | ve MN

op Or

RR OLAV KYTS mnvog bb Tv dd 4 NUR

INLEDNING.

en framställning af Beringhafvets algväxtlighet, som i det följande lemnas, grundar Den t tällning af Berinyhafvets algväxtlighet, som 1 det följande ler , grund sig iakttagelser och samlingar, som jag under Vegafärden hade tillfälle att göra vid em inom detta hafs område belägna ställen: S:t Lawrencebay, Konyambay, Port Clarence f m detta hafs område belägna ställ Sit Da cebay, Konyambay, Port Clarence, : awrencee-ön och Beringön. e tre vikarne ingå från Beringhafvets nordligaste de S:t Lawrence och Beringön. De tre vil ingå från Beringhafvets ligaste del, Port Clarence från den amerikanska, de båda andra från den asiatiska sidan, S:t Lawrence- ay något norr om nyambay. S:t Lawrence-ön ligger strax söder om Konyambays b got m Konyambay. S:t L C ligger st l Konyaml

edd, idt emellan Amerika och Asien. Beringön utgör den vestligaste länken i bredd, nästan midt emellan Ameril h Asien. Beringön utgör den vestligaste länker den ökedja, Aleuterna, hvilken begränsar Beringhafvet i söder.

Vid alla dessa ställen gjordes endast kortvariga uppehåll: i S:t Lawrencebay 1 dag 20—21 juli)) + Konyambay 2 (28—30 juli), i Port Clarence 4 (22—26 juli), vid S:t « , v , ä ;) Lawrence-ön 2 (31 juli—2 augusti), och vid Beringön 5 dagar (15—19 augusti). Icke ens denna korta tid kunde jag egna uteslutande åt algstudier; en del af tiden måste an- slås åt undersökning af landtfanerogam-floran. Ehuru jag 1 följd häraf icke är i stånd att lemna en utredning af Beringhafvets aloväxtlighet, som kan göra anspråk någon

Oo (>) [>] O , Ö (= högre grad af fullständighet, anser jag mig dock böra offentliggöra de resultat, mina undersökningar lemnat. Visserligen har nämligen DaALr ' framhållit, att RUPRECHTS år 1847 uttalade åsigt: »der ganze Käöstensaum des Berimgsmeeres nördlich von den Aleuten und Kamtschatka ist fast aller Tangenvegetation baar»” icke öfverensstämmer med verk- liga förhållandet, men ännu är dock kännedomen om växtligheten i detta i växtgeogra-

Oo Oo OO Oo fiskt hänseende vigtiga hafsområde, om man undantager den del, som omger Kamtschatka

Osr& , O , ( , inskränkt till några få, till dels sväfvande uppgifter.

Air Nature, dl BTo,,.4Vv ok ul 24,s1d. , 166. HJO Al Ockot., sid... 208:

4 F. R. KJELLMAN, OM BERINGHAFVETS ALGFLORA.

Vegetationskarakteristik.

Den del af S:t Lawrencebay, som undersöktes af mig, låg öppen för hafvet. Bott- nens byggnad var gynsam för algväxt. Mycken is, stadd i stark drift, fanns ännu vid värt besök. Vegetationens fördelning de olika bottenregionerna var densamma som i Ishafvet, antagligen till följd af samma orsaker ". Den litorala regionen saknade all växt- lighet. Vegetationen var nästan uteslutande utbredd öfver den sublitorala regionen. Den var individrik, men enformig och af jemförelsevis ringa storlek och erhöll sin allmänna karakter af tvenne småväxta Laminariaceer: Laminaria bullata och Alaria crispa. Den sistnämda var i synnerhet ymnig. Andra mera framträdande beståndsdelar bildade Fucus evanescens f. limitata, Ralfsia deusta och djupare delar af bottnen Delesseria sinuosa och Huthora cristata.

Konyambay hade instängdt läge. Bottnen var af en mindre fördelaktig byggnad, mest bildad af mindre stenar. Vattnet var mycket slammigt. I bayns inre bröt isen upp under de dagar, fartyget här låg till ankars, och råkade under ebbtid i stark rörelse. Is- fot låg ännu ställvis qvar äfven 1 de yttre delarne af bayn. Det isfria litoralbältet egde en temligen rik och omvexlande flora, bildad till hufvudsaklig del af Fucus evanescens f. angusta, Dictyosiphon lippuroides, Dictyosiphon foeniculaceus, Scytosiphon lomentarius, Pylaiella litoralis, Sphacelaria aretica LTithothamnion loculosum och Hildbrandtia rosea. ställen med mera gynsam bottenbyggnad intogs sublitoralregionen af en Laminariacé- formation, hvars hufvudbeståndsdelar utgjordes af Alaria dolichorhachis och Agarum Tur- nerti. Af andra sublitorala arter uppträdde i jemförelsevis temligen betydlig individmängd Cruoria pacifica, Alhlnfeltia plicata, Sarcophyllis arctica, Ralfsta deusta, Tithoderma fati- scens och Cheetopteris plumosa. Om vegetationen den elitorala regionen är mig ingen- ting bekant.

I Port Clarence fanns ingen is och vattnet hade till och med en ganska hög tem- peratur, hvilket säkert har sin orsak deri, att den varma Kuro Sivoströmmen här gör sitt inflytande gällande. Om ock sålunda denna vik är klimatiskt mera gynnad än de förut nämda asiatiska fjordarne, saknar den dock i öfrigt förutsättningarne för uppkomsten af en rikare, mera omvexlande och yppig algvegetation. Berggrunden består nämligen af lösa skiffrar, hvilket har till följd att bottnen bildas af lösa sand- och lerlager samt små skifferstycken, alltså är i

ig grad ofördelaktig. Dertill kommer, att i vikens botten en

! Jfr KIELLM. Alge arct. Sea, s. 20 och följ.

KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 23. N:o 8. 5

temligen betydande elf utflyter, hvarigenom vattnet utspädes allt för mycket för att en rikare algflora, åtminstone af pelagiska former, här skulle kunna komma till utveckling. Vegetationen var fattig och enformig och erhöll särskildt derigenom en torftig karakter att Laminariaceer saknades. Dess hufvudmassa utgjordes af Rhodomela lariz och Ralfsia deusta. Mera vanliga voro dessutom Lithothamnion durum, Fucus evanescens f. limitata och Phloeospora tortilis. Litoralregionen saknade i allmänhet vegetation. Endast ett par ställen af ringa omfång, der bottnen bildades af större skifferhällar, uppträdde Uro- spora pemicilliformis Häckvis i rätt stor ymnighet.

Af de fyra, i nordligaste delen af Beringhafvet belägna ställen, som under Vega- expeditionen besöktes, hade S:t Lawrence-ön den tätaste, den till sin sammansättning mest vexlande och yppigaste algväxtligheten. Dess hufvudmassa var visserligen utbredd öfver den sublitorala regionen, men äfven litoralbältet var åtminstone mestadels klädt af en nästan sammanhängande algmatta. Såsom hufvudbeståndsdelar i denna ingingo Fucus evanescens f. contracta, Halosaccion firmum, Ulva rigida och Pylaiella litoralis. Vegetationen den sublitorala regionen fick sin prägel af tre Laminariaceer, nämligen 1 första hand Alaria crispa, vidare Laminaria bullata och Agarum Turneri. Denna Laminariacé-formation inneslöt ett temligen betydligt antal yppigt utbildade andra arter, af hvilka de mest fram- stående syntes vara Odonthalia dentata, Bhodomela larix, Sarcophyllis arctica, Chondrus platynus, ÅAlmfeltia plicata, Ptilota pectinata och Cheetopteris plumosa. En undersökning af den elitorala regionen medhanns icke.

Vid Beringön finnas alla förutsättningar för utbildningen af en rik algflora af pela- gisk typ. Det torde väl också kunna sägas, att det är delar af verldshafvet, hvilkas flora i individrikedom och mängden af storartade former öfvergår eller kan mäta sig med den vid Beringön. Den rikhaltiga litoralvegetationen var ytterligt tät, den sublitorala regionen intogs af en nästan ogenomtränglig algskog. Såsom hufvudbeståndsdelar i litoral- vegetationen ingingo: Corallina arbuscula, Arthrocardia frondescens, Ampluroa cretacea, Lithothamnion loculosum, Halosaccion Tilesir, Iridea laminarioides, Fucus evanescens ft. rudis, macrocephala cornuta, irregularis, Laminaria longipes, Scytosiphon lomentarius, Pylaiella litoralis, Enteromorpha clathrata, Enteromorpha fascia, Enteromorpha linza, Ulva rigida, Monostroma splendens, Spongomorpha arcta och Chetomorpha cannabina. Mindre framstående än dessa, men dock genom högre grad af ymnighet bidragande till be- stämmandet af den allmänna vegetationskarakteren voro Rhodomela larixz, Gloiopeltis dura, Gigartina pacifica, Diploderma variegatum, Soranthera ulvoidea, ÅAnalipus fusiformis och Enteromorpha compressa. Det förtjenar särskildt nämnas, att, om Fucus evanescens under de angifna formerna också måste betraktas såsom en af den litorala vegetationens hufvud- beståndsdelar, den dock ingalunda intog den förherrskande ställning, som arter af detta slägte vid Norra Atlantens kuster. Andra af de anförda arterna och kanske framför andra Laminaria longipes bidrogo i lika hög grad som denna växt att gifva vegetation litoral- bältet dess prägel. De sublitorala algskogarne sammansattes till öfvervägande del af Alaria fistulosa, Alaria prelonga, Alaria lanceolata, Thalassiophyllum clathrus och Laminaria Bongardiana med en undervegetation till väsentligaste del bildad af Odonthalia aleu- tica, Nitophyllum ruthenicum, Rhodophyllis dichotoma, Callymenia ornata, Schizymenia Mertensiana och Ptilota asplenioides, alla utmärkta genom en hög grad af yppighet.

6 F. R. KJELLMAN, OM BERINGHAFVETS ALGFLORA.

Öfversigt öfver de under Vega-expeditionen i Beringhafvet funna algerna med uppgift om deras utbredning i Ishafvet och Ochotska hafvet.

| Zz = NN | 4 S = CR = = 2 SS = g 2 8 = &x 3 = 8 3 . | TT i i | Corallina afbysgUulaj 3535: stl öda der rer tll ERE last BYSEN PTESSESTA fronspnn el | MET on | Arthrocardia frondescens sssmmossoo---->--- EET NERE AS SP SEDOE I En | RR RE + Mr Ampbirog. CICbaCER 3 >-->5sssssasbprc arespnannsanerners pen Abe säs ass sten RES AE TAR -— + las LR ROECRLOSS so ö5sen söposporonsa sk asngnprtesa SAS ENSE Sa | 258 Mr a I EAA | FORSS + MS ce Titlhothamnion oc löst so oo-s--ses==--<srssssapernssssssStssRsRsE Sn + + sa + + TEE CR | » [i Lrtarb it Re ASEAS B23R I ME STELT A BAR MAG ARA I (1 f01 5 ts dia dl [ABETe: + | oadec of Fond!) TEREEESSINEPESIIARRR UNNI FatbhophyllmnidtéRe anno oa omr sa å a am aa ola de bon debokkk) ICKE SSA REN + | st AE VT ERINREEA. Odonthalis; MentiG04=--2-t--s-s-cbracs sor röde s ass fors || fescrerid dl förses fv] Free = KT CRS OO TA AE » KAMtsOhAlCN scrub orse sar deonennsserensnEs SEN ssssarnsnll brgsden > 90 oss NRA | JNA se oh ger (1 (2714 717 flög RER RAA SAT SR AA EA SEE Ae FAESEN TIER ER RES [ana sma | +; PER - + | Rhodomela lycopodioides f. tenuissima «& prolifera =sssoosossseses] aeseen | man + | =E RSS + + » » ; FR ot li (Si UTT |: ESS SALA kh ASSBERA ARIAL Iker BES Fal flöda - | KN ERE öl dd |1.1 3; MPR PE NER TRA TRE 47 PAA FS MERA kl ag LT 0 I 2. CR af a had Rs + | + + + + » HÖCOOBA mm -sörs oder nsprssrör sasse ssonsna Eder NE Sr KARA ANTON FORD SRK I 0 + OR IIEE Polysifibonia ;bijinnata 323:;---4->5-13s-=ddsaterpt bofsrrraedt i fonIöd ra | I poker ÅL RENAR oe ER EEE OUSSR + DAlsaseria FVO GET foo ssn ol mos opp ste sd AES EA RS SY AA SEN äl for | Sa + EN at » BIUUOBA: BYN OR ET mao o or oss SEAN SANN EN ETOUR NERE I range | + + + | £ INTE ROTA GEN masa ä ra ara RASAR AE SE | DEN | Br AN JL MINOR I + Fl Mr -cbes Nitopbhyllum. TnbkGDi00W Eos orbevnssssss syo sbp ss ör dr Ron RER SAR RE SA | PRESES [8 8 SAN fer Fl loss FI ildbrdndbiä PORER. 2, ot Ce OA EEBIT2 1845-1988 5435 RAA SUR Ara SANN ENN + mA tt ARSA LR 2 i LAN dÄLEES | (0) 6119) TNT: Ve bi fel: EBES 25 ARNE SL ON SES a AT BR RA ag ER Sal + ön ao TALET] FESIENIIETINRENSE Bhodopbyllis; dichotoms. $ typlåsdas= sovtrtelvrosksopppsdsekosr] LodESe Li SSR eka olbvesepk + + » 1 GR 1 le) MER ESSEN VER SES Re | ER, or I NP SoL MASS FE + 1 Eutkora crmtate £50YDIGS mood scsH = bosdr ok ErkE sp AA AEA = KE SR Ra + + ER fore » 1; PINNATG soogekrensners avin as SR ANT DISSE AVES EEE + HR 21 MBA OT Ari TTR er td NRA förrens AR, Sd bag BA a operetter | Be SN I NA Rs MI fasas + ER nr (1010 Peltid /OUPA MILES SIA os ESE ESSER SE RE SNS a FENA LES LU SA Se | 101 JUANIER = +) VARI | » furcetst: toa sa VS VS FR NE EN AE TSV AR Aso ra al + 1 UUNUNERE Sarcophyllis sATOl0S taobpritnmtiessfgtprosdAd knekt sg SEE SNES | Je + + + + VL fevert | SATT TT efekt Ta gill 0 ati dl ta YRSA SSR, Cl FIER LÄRA JE, RSK SENS SRRAR ALVA & I RE RR 5 ERS 4 Ad en | jr (e Fila] ki EAS SSR rg SAR RE är Arn Fe ESC sokesantel. Ira ss MIR 35 MT tc A VREEE bh. äs dr MILÖRIN: add eke SIR dd Rs ön RARE nast SSE NN (SEE EA arsa Go [ESS ME DUN OXELTA SEI OVIDS oe ckdes nd drös apel päre ENDS NRA KANSAS a LR IR JR 2 KSSS ER fe + + Orökkocarpus' lätdufiotiatitsst. UR RIAL RIS TA? ne | 725 0 ERIPL ERA NEAR IRANS + + Callophyllis rhynchotarpa....:isla.. ssosbdos=-da Ers ALI NEN BLS INR TICE MIIIRERSEE bv TITS + Constantinea rosa marina .......... SE 5 VE SR PAEES SE STEESFRAEORR VVIPLERE sd ll IPA PT SI RAA I + 1) NN Fe KEllvIenIS (ONA mo ordstoktverksrss sne sko kvar NS STD LER 4) USE "ET KL SERGE Pe NE SETT tens LES Ahnfeltia pligata -.....-.-=--.-+-- SER a FJÄRR, 2 ARE ASEA, EN + + + | os + + SUBST KLI DRGIUON- mr staten 0 rr vRnd ARD SK SRNARNA SS EOS SSG > star. BOT SES [a VASER LL far R KUICHDR. AMINALLSEIOLUDN 4 sptosorerkosrsavkoner NS nes SER von o SE äns Flere] RR LpRagsa ES ben ert oj CM STEN mesar | Chondråp' Hlabybsis Jet FTIR CM HAMN TIANEEEEN Pri ttets SIYMAR EST BINALESSEN js SR MJ P

KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 23. N:O 8. ä SE 4 (RE é SE Zz Q Oo: : 2 = 2 > SE z 2 FE 8 = är 2 z 2 : S 2 2E NS EE ; (DEG TESTED Där rote ora res EN PERENNER Ar EN + Fa SIN EKSREGA SSU FE SRS YYEEERET KSTIDKA VTI GT RV ET HETS LIDA ara se oe EA SEA SES ma ss, I | sars | sr FF elr Tv nn TRE törn secs AAA EEE SIS SANNA SRA SANEE TIN R ESS es ee | Eee + 2 Sj IN EA + =S TENTLOO TOO maa? ESA SL SR ET "SAS SSE RED FN SEEN Se [a Tse EES re Fc | MaA + + Ro USTISTÄGHGGN för octprrasdsensoer sect Son örn eo Ses KESEG perr EN AR SEN SAST SSU SSE Funds samba FAT ANA TOTNI KN OVE ALC SEP om örn ornas nt ste ort sÄs Ers den nAskgosr sansa Rall. sesssala Ål ÅSE + Ar EEE + + Vän denma, Farlegatlulpb- ---sosossssreosesebqssetrsstssssamaslss SNS rs TESKED (TEESE SS Np SEE + SES EEE HTCs EV ANGNCENBT £; AE USAs oc Soo sckose set ookugsess sas snser| )s ss Sa la bg + ? » » 5 Ua ba tar Se LE 20 SA a 2 resa 0 | NR EN | NTE EEE Se NN JES. ? , USEL UT da SEE a EA SE EAS EEE belle =Sokiläe ss arpelllgsrssart öl Värsa or ? » » FÖRA O Ge pA ke ER Ran nan a ma Rn ar a ma a ao å llles såsen favtlgtee ? » »”» 11 (DET SHEARER rn SE [EE ESA) | RREE SEESSSA [IRS TREES SF, ale ? » , AEG GIT UKA GL SE ERE NR ge a el ål oe aaas oo la mess SE. lasse ? » STIGA TN (No Et SA RA SSA Er AERIAL ÄRE SAN AE =E Ra ? METRO BO era O Ly AR 00 MR SNETT ONA RASA [rr 7 rd (LASER (USES VA AE HF vneRr ÄTER UN boscssogas ser Be BE At een EES SES SERA [SE SY SSE VE ESO IN sög Klar 3 (NEP mocsoertrr oe Re RS Er ANNE NNE SON IRA br Rest t ls Se AV ISS et ELNA RS EE re AR a an Rn mo Aa maa aga ll sades dl SA 5 ST lrfoSNGN VARE SSA Sr LOT) pr SE SRS SER AT TTR ga a RA a As oe aa ae al) Aasa” I] ässet ||. esse IS is STAN RR Ag ENN laNCEOLlAtS ooo os sosse FL FA TR TENTAN VT Sr | see see se Sas NS A jal farea 2 FER RAE CD Ad RER RSA ARA SAN AREA EE ee SE a a I oden oo jl sresses SS SR ln mo TITIGND ctossde dart örter NA EE a SK fa SET fl NE FSE [ESS STA are EET Si. Aloe VI RE ES [1 CC: SpA NASAS a Se Snar Sa mee a am SS ee Ul sscsesd, Viplsssbas dj, rss Fel ON =S NOA INS TM NEN TDA TATE 3 (2 EN RTrG (IEc EEAEEEL ERAE E A C 0 | fn AA ARNE BS Sr LE FSA SA = fre [TE HEATET NE UU LET TE et LS CR SSR SABA Op ET ER BRM FL. SARA NE + = AN av reg Bea. + ? FOOT Es Ae BS EN PTE BSS AI bar BS Pa NNE be Fr SST I 53 TR Eg [ARE Or ERE ar I AG SHAN ar HART N ITE ARN OTO peRE Meet bps pee Er Nee bus gepn gegons sar lf dert la Sf IS NT Fool ftesEs alert » [EFG OAU (UUSI Al Ear AS na AE la rei ro sr SN cle RNE | » NEDAN Eg SEE SSA SAR AR UN NS rg TE Ca ee lr 2 gl ne fena || fee F + ? » GL MIT mdr es AE SF EEE SN CA OS TA 116 SES AE ERS US SSe | EES 1339 | RR TN RE » [TIN Lödde rer RE AA ARS ÄRAN RO = fall JE IN WANG ASE ST LA SS VI Sn Je KNOEREE NR ERAN LV. OG ERE bök. S SERAS VILDASTE Ia BNSe ANA a: 200 ATGID 2 ARA 43 0N02 SAL IAI AV JOIN a i HL FEM REAR HYRKSLatT eUSTart dT IE BU kl + + + + 24 flRatAant färelliformistf; byplC8 —--o---sos ooocsaskoruspossesasssdel scen ull) | ne + + ?

f. chordzeformis

f. ramnusculifera

Coilodesme californica

Analipus fusiformis -

Lithoderma fatiscens

Scytosiphon lomentarius

Mann tAR NG planta ITE ass. ss ser ses secs karg p badas binda ed dh

Desmarestia aculeata

Phloeospora subarticnlata

tortilis

tt+t+t+t++

5 F. R. KJELLMAN, OM BERINGHAFVETS ALGFLORA. z = 7 | Er - = zz | eo -— (e] = Oo 5 2 = 2& | 5 | i 2 | 3 | S Sva SE Diectyosiphon foeniculaceu8 s..sooooooo------- he SEE EK fre 7, a AST | + | Bs KRESSATT | - + Chsetopteris Plamosa ..-föoossdsoesssoscr-sen 203 KYSS DDT FOA. seklet [öres 2 +FHÉ | + + Jo -— Sphacelaria arctica ........----- BEE. RRSSLR sas SA SPSS oa har AR I + -— a SN [ARCETS fer HNlasgd Pylläella Iilörklis -5/ bode ct sont AN ST AES Ilon let ng 3 sa äg | Finteromorplia” Olathratlåt: «..d0.. 525200 ootsn Eset bo PR AE SEN Fe | 2 ESSEN (ra | + +P os » Ifa (EE SSE EINE INR EE, Per SR SAR sho Ul NRA RER | LL LSE NT IEEE » 189: 0] VERS RT AAA SE ag See rea EE TESEN | Ste tsssrRer | AA EEE SST TS » COIMPXESBN IS =r-r SKP ALS dk ET BEA NES SERVER 2 Ve | SS + - | + + | DJ ig GR sl il, EES ORAL ene SSR BAER SIENA DEREN ESA VAT EE Aa SE a Sn EE SE + +— + ? Monosbroms. orga Bbs CUID Bosco ccs dar op a a SST CSS SEA TREES ASEM Rn ja Pl TESS AR » splendens .-.....- ASS TERRI ES SOS RR OR TEE lara REESSErA [SS IE 2 05: Jern sej NN 1 dd [el fr DE MR FIRE SAR TERESE AE AT OO SER ln SN fa ER | + | - | RS SPOngOmMOTPIA VAXOME! s50sssosst soo bed; ont a REN oo ot + 4 +FHA | + + (SIT BY a) i lra gi ya db lil ARR TRANIPRUISANE S TEESE le EI EE fe | sasesar || FaR) RR HER ar a | ChietomerphasmelägOöNIn0 rs -stebss see Loss ene | EET [EPA Sr + + | SAS + + | CHINA DIE 2 BESS OL JR se RN SST Sy FA NR kr NES ser | Asa | | och URIN ot | TJxosporö. PERIOHIfOrMIS: src= 2 oso bes str scr dd sr | FRA [Eee + | SES ryss + +

Beringhafsflorans förhållande till Ishafsfloran.

I ett tidigare arbete ' har jag med stöd af föreliggande undersökningsmaterial sökt angifva omfattningen af det arktiska hafsalgområdet. Detta skulle utbreda sig öfver det geografiska norra Ishafvet med afdrag af hafvet vid Norges kust norr om polcirkeln, men med tillägg af hafvet utmed Grönland söder om polcirkeln. Områdets sydgräns mot At- lantiska hafvet skulle alltså sträcka sig från någon punkt vid Amerikas nordöstra kust, antagligen i närheten af New Foundland, till Murmanska kusten, gående mellan Grönland och Island, Beeren Island och Norge. De grunder, hvilka synts mig tvinga till antagande af en sådan gränssträckning, har jag nämda ställe angifvit ”. frågan om områdets oräns mot Stilla hafvet kunde jag ej närmare ingå, men har, stödjande mig de undersökningar öfver algväxtligheten i Beringhaf, hvilka härmed offentliggöras, låtit Bering- sund bilda denna gräns.

Det skulle kunna synas som om den sydliga breddgrad, hvilken Beringön är be- lägen, borde utesluta all tanke dess samhörighet med det arktiska hafsalgområdet. Men ön ligger inom området för en kall ström, hvilken från Ishafvet genom Beringsund går ned mot nordliga Japan utefter Asiens östra kust, bör detta innebära en maning att undersöka, om icke till följd häraf i trots af det sydliga läget hafvets växtlighet här liksom fallet är vid Amerikas nordöstra kust till följd af den der framgående, från Ishafvet

kommande kalla strömmen har en arktisk prägel.

1 Algre arct. Sea.

2 Anf. st., sid. 62 och följ.

KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 23. N:o 8. 9

Af den förut meddelade öfversigten framgår, att mina samlingar från Berimgön inne- hålla 65 arter. Den visar också, att bland dessa följande 19 äro kända från Ishafvet:

Rhodomela larix, Scytosiphon lomentarius, Delesseria Montagnei, Dictyosiphon hippuroides, » sinuosa, » foeniculaceus, Euthora cristata, Pylaiella litoralis, Rhodymenia pertusa, interomorpha compressa, Sarcophyllis arctica, Ulva rigida, Fucus evanescens, Monostroma fuscum, Laminaria nigripes, Spongomorpha arcta, Ralfsia deusta, Cladophora diffusa,

Chordaria fagelliformis.

Alla dessa arter äro dock icke att betrakta såsom egendomliga eller särskildt karak- teristiska för det arktiska området. Visserligen förekommer t. ex. Rhodomela larix i Ishafvet efter den antagna begränsningen af detta växtgeografiska område, men blott i det Amerikanska Ishafvets sydvestligaste del. Dess hufvudutbredning faller inom norra delen af Stilla oceanen; för detta område är den en karaktersväxt, men icke för Ishafvet. Bland de anförda arterna är det knappast mer än 10, nämligen Delesseria sinuosa, Delesseria Montagnei, Euthora cristata, Rhodymenia pertusa, Sarcophyllis arctica, Fucus evanescens, Laminaria nigripes, Ralfsia deusta, Monostroma fuscum och Spongomorpha arcta, hvilk: kunna anses höra bland det arktiska områdets karaktersalger. Af dessa är det åter blott tvenne, nämligen Fucus evanescens och Spongomorpha arcta, som enligt hvad förut lem- nade uppgifter visa, i någon högre grad bidraga till vegetationskarakteren 1 hafvet vid Beringön, den förra af dessa dock uppträdande under former, som äro främmande för Ishafvet. Om sålunda i vegetationen ett arktiskt element också ingår, är det icke detta, som beherrskar vegetationen. Dess arktiska beståndsdelar äro väl rättast att upp- fatta såsom relicta-former, arter, hvilka hållit sig qvar från de tider, glacialhafvet här, liksom vid de nutida atlantiska kusterna, sträckte sig längre söderut än för när- varande är fallet, sålunda hållit sig qvar, under det floran till sin allmänna karakter upp- hört att vara arktisk.

Bland florans icke arktiska beståndsdelar finnas representanter för icke mindre än 11 slägten, som sakna företrädare i Ishafvet och af dessa är det åter många som 8, nämligen Arthrocardia, Ampliroa, Gloiopeltis, Iridea, Thalassiophyllum, Soranthera, Anali- pus och Coilodesme, hvilkas arter äro att räkna bland Beringö-florans karaktersalger. De för Ishafvet och hafvet kring Beringön gemensamma slägtena äro åter 1 fertalet fall vid Beringön företrädda af arter, som äro långt skilda från och, efter hvad det vill synas, tillhöra andra utvecklingsserier än ishafsarterna. är t. ex. fallet med den vid Bering- ön ymnigast förekommande representanten för slägtet Halosaceion, H. Tilesti. Denna står icke i något närmare samband med den för Ishafvet karakteristiska Halosaccion ramenta- ceum. Det samma gäller om den vid Beringön mycket ymniga Laminaria longipes. Nå-

gon med denna korresponderande art eger icke Ishafvet. Likartadt är förhållandet med K. Sv. Vet. Akad. Handl. Bad. 23. N:o 8. 2

10 F. R. KJELLMAN, OM BERINGHAFVETS ALGFLORA.

de arter af slägtet Alaria, Å. fistulosa, A. prelonga, A. lanceolata, och af slägtet Laminaria, L. Bongardiana, hvilka utgöra Laminariacé-formationens vid Beringön hufvudbestånds- delar. Mellan dessa och särskildt ishafsarterna af dessa slägten råder icke något närmare slägtskapsförhållande. Några slägten uppträda väl vid Beringön under arter, hvilka sluta sig nära intill de i Ishafvet förekommande arterna af samma slägten, men i detta fall är ofta dessa arters foristiska ställning i väsentlig grad olika. Corallina arbuscula lemnar t. ex. bevis härför. Den är antagligen icke långt skild från den i Ishafvet förekommande Corallina officinalis. "Under det nu Corallina arbuscula vid Beringön är mycket ymnig, en bland litoralvegetationens karaktersväxter och sålunda en synbarligen området verk- ligen tillhörig art, är Corallina officinalis blott anträffad i de delar af Ishafvet, som gränsa intill det nordatlantiska hafsalgområdet, och säkerligen att betrakta såsom en för det egent- OO

i förhållande till Gigartina mamnullosa.

Karakteristiskt för Ishafvets växtlighet är den nästan fullkomliga frånvaron af all vegetation det litorala bottenområdet, vidare vegetationens enformighet, individfattigdom och yppighet. I yppighet täflar algvetationen vid Beringön med eller öfverträffar Ishafvets, 1 motsats till den är den vexlande, individrik och till väsentlig del utbredd äfven öfver litoralregionen. Det nu anförda synes mig ange, att Beringön icke kan förläggas inom området för ishafsfloran, utan måste anses i alggeografiskt hänseende tillhöra ett från det arktiska hafsalgområdet väsentligen skildt område.

De öfriga fyra under Vega-expeditionen undersökta sträckorna af Berimghafvet till- höra dess nordligaste, till Ishafvet gränsande del. Denna närhet till Ishafvet uttrycker sig också, såsom ju var att vänta, i deras vegetation. Från den sydligaste af dem, hafvet

liga Ishafvet främmande alg. Detsamma torde också kunna sägas om Gigartina pacifica

omkring S:t Lawrence-ön, äro 29 arter alger kända. Af dessa förekomma 23 arter i Is- hafvet och bland dem äro 14 att räkna såsom rena ishafsalger, karakteristiska för vegeta- tionen i hela detta haf eller bestämda delar deraf. Det måste också medgifvas, att flere af dessa senare, såsom Odonthalia dentata, Ahnfeltia plicata, Sarcophyllis aretica, Ptilota pectinata, Agarum Turneri, Ralfsia deusta och Chetopteris plumosa genom sin ymniga före- komst och yppiga utbildning framträdde såsom hufvudbeståndsdelar i vegetationen vid ifrågavarande ö. Det kan sålunda icke: bestridas, att vegetationen här har en mycket starkt arktisk prägel.

De vid S:t Lawrence-ön funna, men icke från Ishafvet kända arterna äro: Amplhiroa eretacea, Lithothamnion loculosum, Halosaceion firmum, Chondrus platynus, Alaria erispa och Lanminaria bullata. Af dem äro de två sistnämda endast kända från Beringhafvets nordligaste del, Ampliroa eretacea, Tithothamnion loculosum och Halosaccion firmum äfven kända från södra Beringhafvet och Chondrus platynus en karakteristisk alg för hela norra delen af Stilla oceanen, vid Asiens kust gående ned till Japans kuster.

Man skulle af dessa förhållanden kunna draga den slutsatsen, att S:t Lawrence-ön faller inom det arktiska hafsalgområdet, ehuru floran här dels blifvit uppblandad med in- vandrade sydliga arter dels utbildat ett antal egendomliga arter. Men det är å andra sidan att beakta, dels att den form af Fucus evanescens, som förekommer här, är en annan än ishafsformerna, särskildt olik den, som uppträder i den tillgränsande delen af Ishafvet. dels och isynnerhet att den art af slägtet Alaria, hvilken jemte Agarum Turneri och

KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 23. N:o 8. Li]

Laminaria bullata måste betraktas såsom bildande vegetationens hufvudmassa, står i ett mindre nära slägtskapsförhållande till slägtets ishafsarter än till de i södra Beringhafvet uppträdande arterna af detta slägte. Detta synes göra den uppfattningen berättigad, att hafvet vid S:t Lawrence-ön trots vegetationens rikedom arktiska arter och den stora betydelse, flere af dessa ega för vegetationskarakteren, dock icke bör räknas till det ark- tiska hafsalgområdet.

Detsamma låter sig sägas om S:t Lawrencebay. Flertalet af vegetationens bestånds- delar äro kända från Ishafvet, men dess hufvudmassa utgjordes af Alaria crispa och Laminaria bullata. Ywmmnig var också Lithothamnion loculosum och Fucus evanescens un- der en från ishafsformerna skild form.

Som redan i det föregående angifvits, utgjordes i Port Clarence vegetationens hufvud- beståndsdelar af Rhodomela larizx och Ralfsia deusta, sålunda af en nordpacifik och en arktisk art. Af de öfriga härifrån kända arterna äro alla utom 5: Amphliroa cretacea, Tithothamnion durum, Lithophyllum tenue, Cruoria pacifica och Chondrus spec. anträffade i Ishafvet. HFucus evanescens uppträdde dock äfven här under en annan form än 1 Is- hafvet. Det framgår sålunda häraf, att flertalet af vegetationens beståndsdelar voro ark- tiska och att en af dessa tillhörde dess karaktersalger. det emellertid väl kan antagas vara mera sannolikt, att en arktisk art utbildar sig till stor ymnighet och yppighet söder om sitt utvecklingsområde, än att en icke arktisk art blir dominerande inom ett arktiskt område torde större betydelse böra fästas vid den ymniga förekomsten och den yppiga utvecklingen af Rhodomela lariz än af Ralfsia deusta och följaktligen äfven Port Clarence betraktas såsom belägen söder om det arktiska hafsalgområdet.

I mitt arbete öfver Ishafvets algflora har jag redogjort för en ett par ställen vid Norges norra kust anträffad algformation, hvilken till väsentlig del bildades af arktiska arter och af hvars icke arktiska arter en del antagit ett utseende, som påminde om när- slägtade arktiska ". Jag har sökt förklara denna »arktiska algformations» uppträdande inom det nordatlantiska hafsalgområdet genom det antagandet, att, till denna del af Atlanten efter glacialtidens slut sydligare former invandrade och trädde 1 stället för de rent ark- tiska, trakter gåfvos, der de yttre förhållandena mer än annorstädes bibehöllo sin arktiska karakter, och der i följd häraf arktiska alger kunde hålla sig qvar eller dit de kunde taga sin tillflykt, segerrikt bestående i striden mot de nya invandrarne. De fysiska och särskildt hydrografiska förhållanden, hvilka 1 det föregående anförts såsom betecknande för Konyambay, kunde möjligen antagas vara af den art, att de företrädesvis lämpa sig för en arktisk algvegetation, och att detta är grunden dertill, att floran i denna del af norra Beringhafvet är nästan fullständigt arktisk och i vida högre grad arktisk än i den norr härom belägna S:t Lawrencebay.

Endast tre, Lithothamnion loculosum, Cruoria pacifica och Chondrus spec., af de 20 härifrån kända arterna saknas i Ishafvet, vegetationens hufvudbeståndsdelar äro alla med undantag af Lithothamnion loculosum och Cruoria pacifica mer eller mindre karakteristiska ishafsarter, Ålaria-slägtet uppträder under en af de arter, som karakterisera den till- gränsande delen af Ishafvet och Fucus evanescens är till och med företrädd ensamt af en

! KIELLM. Alge arct. Sea, sid. 16.

12 F. R. KJELLMAN, OM BERINGHAFVETS ALGFLORA.

i Ishafvet och särskildt i Kariska hafvet och det Sibiriska Ishafvet förekommande form. Vegetationen i Konyambay skulle alltså uppfattas såsom en arktisk relicta-formation, be- stående till öfvervägande del af arktiska beståndsdelar, men uppblandad med några in- vandrare af icke arktisk typ, af hvilka tvenne till och med kunnat utbilda sig till karak- tersväxter.

Efter detta betraktelsesätt skulle icke heller vegetationen i Konyambay lägga något bestämdt hinder emot, att låta gränsen för det arktiska hafsalgområdet mot Stilla oceanen eller Beringhafvet öfver Beringsundets norra del från Asiens ostkap till den motliggande amerikanska kusten norr om Port Clarence.

Den slutsats, som framgår ur ofvan gjorda undersökning, skulle alltså innebära, att södra Beringhafvet, sträckan omkring Beringön, med bestämdhet icke ingår i det arktiska hafsalgområdet och att de undersökta delarne af norra Beringhafvet väl äro att uppfatta såsom öfvergångsområden till detta grund af vegetationens stora anslutning till den arktiska, men dock icke att närmast hänföra till det, emedan florans utveckling, efter hvad vissa förhållanden synas antyda, här gått i en annan riktning än inom det nutida Ishafvet.

Förhållandet mellan vegetationen i Beringhafvets olika delar.

Om det antagande göres, för hvilket skäl i det föregående anförts, att nämligen alla de delar af Beringhafvet, som under Vegafärden blefvo föremål för undersökning, i alg- geografiskt hänseende icke äro att räkna till det arktiska hafsalgområdet, uppstår den frågan, om de tillhöra samma eller olika växtgeografiska områden och hvilket eller hvilka det eller de äro.

Svaret denna fråga är 1 följd af det föreliggande undersökningsmaterielets ofull- ständighet svårt att gifva. Redan samhörigheten eller icke samhörigheten af de nordliga delarne blir svår att bestämdt angifva och med ännu större svårighet är det förknippadt att bestämma förhållandet mellan dessa och Beringön.

Det är visserligen faststäldt, att vegetationen de fyra nordliga områdena hufvud- sakligen sammansättes af samma arter och former, men dessa till det öfvervägande antalet äro arktiska eller enligt för närvarande rådande uppfattning vidt spridda i olika delar af verldshafvet, kan häraf någon fullgiltig slutsats icke dragas.

Att emellertid S:t Lawrencebay och S:t Lawrence-ön tillhöra samma alggeografiska område torde kunna anses framgå deraf, att karaktersalgerna för begges mest utmärkande formation, Laminariacé-formationen, äro desamma, nämligen utom den arktiska Agarwm Turnert, de båda arterna Ålaria crispa och Lamtinaria bullata.

Med området S:t Lawrencebay—S:t Lawrence-ö har Port Clarence de icke arktiska arterna "Ampliroa ceretacea och Rhodomela lariz gemensamma. Dessa skulle alltså utom de gemensamma arktiska eller vidsträckt utbredda arterna tala för dessa områdens sam- hörighet. Ett skäl härför är också att finna deri, att Fucus evanescens i Port Clarence uppträder under samma ganska skarpt utpräglade form, f. lömitata, som i S:t Lawrencebay. Såsom skäl mot deras samhörighet åter skulle kunna anföras, att från Port Clarence, men

KONGL. SV. VET. AKADEMIENS HANDLINGAR. BAND. 23. N:o 8. 13

hvarken från S:t Lawrencebay eller S:t Lawrence-ön äro kända de icke arktiska arterna Tithothamnion durum, Lithophyllum tenue, Cruoria pacifica, Dumontia filiformis och Chon- drus spec. Häremot skulle emellertid kunna invändas, att Cruoria pacifica och Chondrus spec. finnas strax söder om S:t Lawrencebay, nämligen i Konyambay och att bottnens beskaffenhet i Port Clarence är särskildt lämplig för uppkomsten af sådana krustformiga alger som ÅLithothamnion durum och Lithophyllum tenue. Att i alggeografiskt hänseende S:t Lawrence-ö torde derför för tillfället kunna

skilja Port Clarence från S:t Lawrencebay anses sakna giltig grund.

För Konyambays samhörighet med de öfriga delarne af norra Beringhafvet tala de här förekommande arterna Lithothamnion loculosum, Cruoria pacifica och Chondrus spec.

Det från norra Beringhafvet hittills kända antalet algarter är 44. Af dessa finnas med säkerhet vid Beringön 17 arter. Dessa skulle alltså angifva sambandet mellan södra och norra Beringhafvet. det stora fertalet af. dessa, nämligen 14, förekomma i Is- hafvet, uttrycker sålunda denna artgemensamhet, att från Ishafvet en gång en del arter gått söderut och sedermera bibehållit sig i Beringhafvets såväl södra som norra del. Att utvecklingen i detta haf äfven i öfrigt gått i samma riktning skulle följaktligen uttryckas af endast tre arter: Amplaroa cretacea, Lithothamnion loculosum och Rhodomela lariz. Till denna kategori af arter böra dock äfven föras de båda i norra Beringhafvet förekom- mande arterna Halosaccion firmum och Chondrus platynus, hvilka visserligen icke äro kända från Beringön, men grund af sin utbredning i norra Stilla oceanen kunna an- tagas ingå 1 det florområde, till hvilket Berimgön hör.

Att ett stort antal som 27, eller 25, om de två sistnämda frånräknas, d. v. s. mer än 5074 af norra Beringhafvets algarter icke anträffats vid Beringön, bevisar icke mycket, som den höga siffran kan synas innebära, mot de båda områdenas utvecklings- historiska samband, ty af dessa 25 arter äro icke mindre än 19 kända från Ishafvet och sålunda att anse såsom tillhörande den rest af en arktisk flora, som antagligen en gång herrskat 1 hela Beringhafvet. Att en större mängd arktiska arter till närvarande tid bibe- hållit sig 1 detta hafs norra än södra del är lätt förklarligt, om hänsyn tages till den olika grad, i hvilken de yttre förhållandena ändrat sig imom dessa hafsdelar. Denna olik- het förklarar också, att vid Beringön finnas ett betydligt antal arter, som icke äro kända från Beringshafvets norra del. Detta uppgår till 47, hvarifrån dock 5 eller 6 arter börs frånräknas: Delesseria Montagne, Rhodymenia pertusa, Lanunaria nigripes, Enteromorpha clathrata (?), Monostroma fuscum och Cladophora diffusa, ty dessa äro säkerligen att upp- fatta såsom arktiska relicta-former och derför antagligen att träffa äfven i Beringhafvets norra del.

Betydelsefullare är, att bland norra Beringhafvets icke arktiska arter finnas 6, hvilka vidt kändt är, icke ingå i Beringö-floran, nämligen arterna Lithothamnion durum, Lithophyllum tenue, Cruoria pacifica, Chondrus spec., Alaria crispa och Laminaria bullata. Af dessa talar dock Alaria crispa snarare för än mot samhörigheten mellan Beringhafvets norra och södra del, ty den är, såsom redan förut anförts, närmast och nära beslägtad med vid Beringön förekommande arter af detta slägte. Laminaria bullata är måhända närmast beslägtad, kanske utvecklad ur Laminaria nigripes, en arktisk art, som dock äfven förekommer i rätt stor myckenhet vid Beringön. Den Chondrus, som funnits i norra

14 F. R. KJELLMAN, OM BERINGHAFVETS ALGFLORA.

Beringhafvet, är möjligen identisk med en från Beringön enligt Rurrecurt (Alg. Och., sid. 314) hemförd art tillhörande detta slägte, men som icke heller kunnat säkert be- stämmas. Om de tre krustformiga algerna bör anmärkas, dels att de äro temligen obe- tydliga dels att de fordra en bestämd bottenbyggnad och derför väl kunna förekomma i Beringhafvets södra del, ehuru de icke anträffats vid de litet omfattande undersökningar, för hvilken denna trakt hittills varit föremål.

Det undersökningsmaterial, som för närvarande föreligger, synes, efter hvad af det nu anförda framgår, icke innebära några mera tungt vägande skäl för Beringhafvets för- delning olika alggeografiska områden.

Beringhafsflorans förhållande till Ochotska hafvets flora.

Vid sin undersökning af Ochotska hafvets flora kom RuUPRECHT till den slutsatsen, att Ochotska hafvet växtgeografiskt icke utgör en integrerande del af den tillgränsande oceanen, utan bildar ett eget florområde. Grunderna för denna slutsats finner RUPRECHT deri, att floran till betydlig, omkring '/,-del sammansättes af egendomliga arter, att de öfriga 34 arterna visa större öfverensstämmelse med arter från europeiska Ishafvet än med sådana från det vida närmare belägna hafvet vid Kamtschatkas sydostkust och vid Kuri- lerna och att floran till sin allmänna karakter är mera lik den europeiska ishafsfloran än floran i den till Ochotska hafvet gränsande delen af norra Stilla oceanen”.

Senare tiders och särskildt Vega-expeditionens undersökningar synas göra en annan uppfattning af Ochotska hafvets växtgeografiska ställning mera antaglig än den RUPRECHT kunde härleda ur det undersökningsmaterial, som förelåg vid författandet af »Tange des Ochotskischen Meeres.»

Det torde sålunda numera kunna anses säsom visst eller mycket sannolikt, att från de 13 arter ”, hvilka RUPRECHT antog såsom med säkerhet egendomliga för Ochotska haf- vet, minst 5, antagligen 7 mäste frånskiljas såsom senare tid anträffade äfven